Historik​​​​​​​

Egypterna och romarna

De första sågarna med metallklinga hittades i Egypten. Sågar som är tillverkade i koppar är daterade till över 6000 år gamla. I takt med utvecklingen av olika metaller utvecklade egypterna bronssågen omkring 1.500 år f.Kr. Denna såg var betydligt hårdare än kopparsågen, men tändernas form var fortfarande tillfällig och oregelbunden. Efterhand fick tänderna dock en mer V-liknande form och klingan försågs med trähandtag. Själva konstruktionen börjar likna dagens handsågar i allt väsentligare grad. Även om bronssågen var ett tekniskt framsteg för de gamla egypterna, hade de problem med att sågen hela tiden kilades fast i sågspåret. Sågen kilades fast för egypterna, dels för att såg spånet inte kunde komma ut ur sågspåret och dels på grund av klingans skrovliga yta. För att motverka dessa besvärligheter utvidgade de sågspåret med kilar och smörjde med olja.

Under loppet av Romarrikets glansperiod ca 100 år före till 350 år efter Kristi födelse, skedde det många tekniska framsteg. Vi kan bland annat tacka dem för lösningen av problemet som hade plågat egyptiska hantverkare, nämligen sågens förmåga att kila fast sig i sågspåret. Romarna kom underfund med att om man vinklade varannan tand till vänster och varannan tand till höger blev sågspåret bredare än sågklingan och det blev plats för sågspånet att komma ut ur sågspåret, samtidigt som friktionen minskade betydligt. Skränkningen var uppfunnen. Romarna utvecklade också bågsågen. För att konstruera bågarna spände man blöta trädbågar hårt för att förhindra dem att bli skeva och sneda. I mångt och mycket var det romarna som utvecklade handsågen och de sågtyper som vi i huvudsak använder oss av än idag.

Skandinavisk verktygstillverkning

Utvecklingen av sågar stod sedan i stor sett stilla fram till 1900-talet. De framsteg som gjordes på detta område var framförallt förbättringar av materialet. Utveckling av järnhantering bidrog naturligtvis till att redskap och verktyg förfinades. Således har man i Sverige funnit en komplett industrianläggning för framställning av järn och järnredskap. Denna anläggning som användes från slutet av 1100-talet och fram till mitten av 1300-talet är den äldsta anläggningen utanför Kina. Det är sannolikt att masugnens ursprung i Västeuropa står att söka i Sverige. Den har sedan kommit att spridas över hela Europa och världen.

Under perioden från 800-1000 gör de nordiska vikingafolket en dramatisk entré i Europa. Vikingarna kom från det som nu är Skandinavien. De var självhushållande lantbrukare och boskapsuppfödare där jakt, fiske, och tillverkning av järn och järnredskap var ett komplement till jordbruket. Järn och järnredskap var viktiga exportvaror och bidrog till en ökad tillväxt under vikingatiden. Vikingarna som blivit mest kända för sina härjningståg, var emellertid också mycket goda hantverkare och många saker som har hittats från den här perioden har visat tecken på avancerade kunskaper i smide och träbearbetning. I Mästermyr på Gotland påträffades 1936 Europas största samlade verktygsfynd. Verktygskistan är daterad till omkring år 1000. Den innehöll över 200 olika avancerade verktyg i olika storlekar. Verktygslådan innehöll bl a en fogsvans med trä handtag, sågblad, yxor, filar, borrar, stämjärn, knivar, och hammare m.m. Verktygens former är resultat av århundradens erfarenhet. Troligen långt före vikingatiden har de nått fulländning. De kunde inte göras bättre eller ändamålsenligare fram till maskin ålderns tid.

Sågtillverkare i Norden

Sågens historia har nu fört oss fram till mitten av 1900-talet, då ett antal tillverkare etablerat sig främst i Sverige, men även i Norge och Danmark. Ledande i vår del av världen under hela 1900-talet kom att bli Sandvikens Jernverk, som redan i slutet av 1800-talet börjat vidareförädla sitt bandstål till olika sågar och sågblad för trä. Sandvikens stål blev snabbt världsberömt och såldes snart över stora delar av världen. I kölvattnet följde de manufakturerade produkterna, bland annat sågar, och idag förknippas namnet Sandvik hos gemene man, framförallt med sågar och andra verktyg. Varumärket med den lilla fisken och kroken blev en symbol för verktyg av högsta kvalitet i hela världen.

Under andra hälften av 1900-talet breddades verktygssortimentet väsentligt genom förvärv av andra mindre både svenska och utlänska tillverkare. Således kom filar, skiftnycklar, skogsverktyg, m.m. att bli en del i Sandviks sortiment, efter förvärv av Öbergs, Bahco och EIA i Edsbyn. I slutet av 1900-talet omsatte divisionen över en miljard svenska kronor. Ändå utgjorde detta mindre än 10% av koncernen Sandviks omsättning. Utan tvekan har Sandviks framgångar och kvalitetsimage haft stor betydelse för efterföljarna i Norden.

Idag blåser förändringens vindar, och amerikanska Sanp-on-Tools övertagande av Sandviks sågar/verktygs division, kommer bland annat innebär att varumärket Sandvik ej längre kommer att användas på verktyg. Trots Sandviks dominerande ställning, har ett antal andra mindre tillverkare verksamt bidragit både till utveckling av produkter och produktionsutrustning för dessa. År 1925 erhöll den Orsafödde meknikerna Erik Timander patent på den senare mycket berömda ORSIA-tandningen för sågblad.

Timander blev med åren en mycket skicklig maskinbyggare och bildade något senare tillsammans med “Järnbirger” Olsson, AB Orsa Sågbladsfabrik. Bolaget blev en modern exportindustri fram till början av 1970-talet, då företaget förvärvades av Edsbyns Industri AB (EIA).

EIA:s sågtillverkning startades startades på 30-taletmed hjälp av krafter från Orsa, men med tiden utvecklade företaget sina egna maskiner och varumärket EIA Bushman spreds över världen. Den första sågbågen av rör utvecklades i Edsbyn av Karl Öhman också under 30-talet. Maskinkonstruktörer från Edsbyn kom också senare under 40-talet verksamt att bidra till uppbyggnaden av sågproduktion hos Grorud Jernvarefabrik i Oslo.

EIA Bushman förvärvades år 1973 av Sandvik och sågproduktionen flyttades så småningom bort från orten till andra enheter inom Sandvikkoncernen.

Men sågtraditionen i Edsbyn kom dock att leva vidare, efter bildandet av Edsby Tool AB 1984, som senare 1987 tillsammans med Grorud bildade bolaget G-Man Tools AB, med säte och verksamheten förlagd till Edsbyn. Bland andra svenska tillverkare som dock ej längre finns kvar kan också nämnas Djurmoverken i Gagnef samt Stridsberg & Biörck i Trollhättan.

År 1933 startade Hans Schröder A/S sitt företag i Köpenhamn och sågtillverkning i större skala inleddes efter 2:a världskriget. 50 år senare hade verksamheten vuxit till en storindustri och varumärket JACK hade introducerats på 70-talet olika marknader över hela världen. Sedan i början av 80-talet drevs förtaget vidare med stor framgång av sonen, Finn Schröder, framt till för några år sedan då företaget övergick i amerikansk ägo, förvärvat av American Tool Inc.

I oktober 1940 tecknades ett samarbetsavtal mellan A/S Grorud Jernvarefabrik, Oslo och AB Edsbyns Jernmanufaktur som var startskottet för sågbladstillverkning i större skala. Grorud drevs framgångsrikt under familjen Bratz regi under många år och sågar under varumärket G-Man blev en exportframgång framförallt i Nordamerika. Samtidigt växte Grorud tillverkning av beslag som kom att bli dominerande i företaget. Det var därför naturligt att cirkeln kunde slutas efter tidigare nämnda flyttning och bildande av G-Man Tools i Edsbyn.

Även i Finland tillverkas det sågar. Bland annat hade Purmo i Jakobstad framgång med sina sågbågar, som man började tillverka 1953. Dessa såldes i huvudsak på hemmamarknaden och tillverkning upphörde under 70-talet då bolaget uppgick i Rettigkoncernen och verksamheten koncentrerades på radiatorer.

Ett annat aktivt finskt företag i sågbranschen är Pikaterä som grundades 1956. Företaget har sin verksamhet i Kausala i mellersta Finland.